Vårt drömhem: Inflyttade

Vi är inflyttade men lever utan fast telefoni och utan Internet. Tack för det Telia! Jag lever nästan i total avskildhet från omvärlden i min kommunikationsfria sfär. Riktigt så illa är det inte, jag har ju min mobil och nu sitter jag på MAX och publicerar detta inlägg. Ett litet problem är att jag inte kan sitta på MAX och surfa varje dag. Skulle bli en alldeles för ensidig kost med hamburgare varje dag.
Det är helt fantastiskt att bo på ett plan. Barnen älskar det och njuter av möjligheten att kunna gå ifrån men ändå ha mamma och pappa nära. Jag njuter av att vardagsrummet inte är lekrum längre och att jag kan pyssla med saker i köket och samtidigt ha koll på barnen. Slipper sitta isolerad i barnrummen på övervåningen som i radhuset. Vi har fått i ordning på levnadsplanet medan det fortfarande är ganska rörigt i källaren. När man flyttar in i ett hus med fyrtio år på nacken upptäcker man saker som måste åtgärdas mer eller mindre på en gång. Elementet i tvättstugan fungerade inte, vilket i en barnfamilj är ganska akut. Ingen vill sätta på sig, förvisso rena men rackarns kalla och lite fuktiga kläder. Vi har nu ett nytt fint element i tvättstugan och tvätten torkar på ett dygn mot tidigare tre dygn. Annars är det mest planerande och småprojekt som bedrivs. Vi har plockat ordning i garaget där bilen numera får plats och även tömt och flyttat på vår varmkompost. Gardiner och tavlor sätts upp, krokar byts ut och gardiner plockas ner för att strykas. Strykning hanns inte riktigt med inför första advent. Framförallt planerar vi och drömmer. Vi diskuterar och funderar ut vad vi vill göra här näst. Det är så mycket vi vill göra, men det gäller att göra saker i rätt ordning.