Hela familjen gjorde sig i ordning i morse för att åka ner på stan och göra klart husaffären. Vi var tre förväntansfulla och en i vagn. Allt skedde på mäklarkontoret då vår bank är en matkedja. Efter en stunds väntan på faxen så var nycklarna våra och vi hade blivit väldigt fattiga. Bussturen hem skiljde familjen åt. Tobias och barnen gick av vid vår nya busshållsplats medan jag fick fortsätta hem till radhuset för att hämta bilen. Först satt jag, som vanligt, och drömde på bussen så jag höll på att glömma gå av (andra gången denna vecka) sen kändes det som jag flög hem. Var tvungen att ringa min vän Linda som också är husägare och skulle förstå min glädje fullt ut. Till hög rockmusik som strömmade ur bilens högtalare fylldes den illa kvickt för att jag sedan skulle kunna möta upp familjen i huset för den första lunchen.
Ann hade lämnat av lite flyttkartonger i radhuset, svängt förbi en hamburgerrestaurang för att sedan sluta upp vid huset. Här sitter vi och inmundigar hamburgare och kyckling i köket. Det vore dumt att säga vårt nya kök med tanke på att detta kök är betydligt mycket äldre än det vi har i radhuset.
Äntligen!! Nu börjar det. Vi har redan hunnit riva ut mattan i Davids rum och i morgon blir det tapetrivning och målning av tak. Vi upptäckte också att taket i det nya badrummet var allt annat än vitt vilket kommer åtgärdas snarast. Det fina i kråksången är att vi har kvar våtrumsfärg sen vi målade tvättstugan i radhuset så det är bara att slänga upp färgen.
Lycklig /Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar